Snart

Nu är boken utskriven och självklart märkte jag då saker som behövde ändras på.
Nu är de sakerna ändrade på.
Nu ska jag skriva ut den igen.
På måndag.

Imorgon ska vi börja bygga utställningen.
En modell har gjorts att bygga efter.
Ska bli intressant att se om det blir som det var tänkt.

Ska bli jätteroligt att se allas arbeten.

Längtar nu.

Närmar sig slutet (på arbetet)

Det känns bra nu. Nu är det inte mycket kvar.
Bilderna är klara. Nu ska det fixas med texten och en framsida.

Affisch till utställningen är klar. Bra jobbat Emelie och Sara.
Folk har bjudits in till onsdagen.

Kul.

Ångrat mig

Nu har det gått två dagar sedan sist. Jag har haft handledning. Och jag är nu tillbaka till tanken jag hade från början. Kollage och blyerts ihop. Mest blyerts men också lite kollage och färg.
Det kändes bra att ha handledning. Jag fick bra tips på handledningen som jag tog till mig och har funderat över. Bland annat över hur jag vill visa upp det på utställningen.
Jag tänkte ha en stol och en byrå där man kan sitta och läsa boken. En trasmatta vill jag ha också. Så nu ska jag ut och leta efter en trasmatta som liknar den som är med i boken. Jag vill att man ska känna sig som att man själv är med i boken när man sitter där och läser. Funderar även på att ställa dit lite tomma vinflaskor och ölburkar. Det kan nog bli bra.

Kan man ha bilderna svart-vita?

Min tanke när jag började med bilderna och som jag haft hela tiden var att det skulle vara blyertsteckningar OCH kollage i färg. Det skulle inte vara jättefärgglatt men ändå färg.
Nu funderar jag på om jag ska ta bort all färg och allt kollage som jag gjort och bara ha blyerts istället. Kan man ha barnboksteckningar utan färg? Man borde kunna det. Risken är ju att det blir för dystert. Det är en allvarlig berättelse men jag vill ändå att man ska se det som är bra också. Frågan är om man gör det om det inte finns någon färg med? Det kanske bara blir deppigt och det vill jag inte. Fast å andra sidan hade det varit roligt att bilderna inte ser ut som "typiska barnboksbilder".
Jag kanske borde höra med moster och se vad hon säger. Jag fick ju fria händer, fast samtidigt sa hon att hon hade tänkt sig kollage..

Nu har jag gjort en del teckningar. Men jag har fortfarande några kvar att göra. Sedan ska jag arbeta med dem i photoshop och få text och bild att passa ihop. Lite färggladare ska de bli också. Jag har börjat på några så nu gäller det att få ihop dem till en helhet som passar en bok. Det börjar kännas roligt nu. Nu känner jag pressen. Att det börjar närma sig slutet. Det känns roligt. Tror att jag jobbar bättre då. Under lite press. Inte för mycket press. Jag känner att jag har det under kontroll. Det vill jag ha. Och det känns bra att se slutet. Det var jobbigt att komma igång just för att vi hade så lång tid på oss. Det kändes avlägset. Nu känns det närmare. Det är närmare. Det är bra.

...

Jag måste börja skriva lite mer i min blogg. Nu när det är mindre än två veckor kvar. Varför har jag skrivit så lite tidigare? Jag vet inte. Tiden har runnit iväg. Jag har jobbat med min bok hela tiden men tiden går fort och det tar tid. Bloggen glöms bort. Ibland.

Jag har läst de andras bloggar. Det är roligt att följa med i deras arbete. Borde dela med mig mer av mitt arbete. Borde. Måste. Varför gör jag inte det?

Jag jobbar på. Gör bilder. Gör om bilder. Slänger bilder.

Jag scannar in teckningar i datorn och letar efter fotografier att använda i bilderna. Som ett slags kollage. Det blir inte så mycket kollage. Jag försöker skapa boksidor. Lägger till text. Tar bort grejer. Lägger till grejer.

Jag ska göra några teckningar till idag. Hoppas jag.

Att scanna

Att scanna in bilder och jobba med dem i photoshop.

Ser ett sammanhang

Idag har jag för första gången börjat se ett sammanhang med boken. Jag har börjat se hur det kan komma att bli. Jag har börjat att knyta ihop. Är det för tidigt? Knyta ihop är kanske fel ord, jag har ju inte ens gjort hälften ännu. Men ja har scannat in alla bilder som jag gjort såhär långt och jag börjar se hur de ska se ut. Det känns skönt. Det kändes lite motigt förra veckan men den här veckan känns det bättre. Kanske för att jag kan se att det kommer att gå. Jag var nog fortfarande förvirrad förra veckan. Nu är jag mindre förvirrad.
Och jag har övningskört för andra gången idag, med bil! Det var roligt. Men jag har problem med att starta och vill sedan gärna köra lite för fort. Det är ungefär som med det här projektet. Jag hade svårt för att komma igång och när jag väl kommit igång ville jag att det skulle gå fort. Fortare än vad det kunde gå egentligen. Det behövde ta lite tid. Men nu känner jag att jag kan köra på lite fortare. Med bilderna alltså, inte med bilen. Inte ännu.

Jag gillar iallafall skuggan

Detta är mycket mycket mycket mycket jobbigare och svårare än vad jag trodde. Jag som tänkte att det är väl bara att göra snygga bilder har nu börjat förstå vilket enormt jobb det innebär att göra en barnbok. Jag är verkligen glad att jag slapp skrivandet för då hade jag aldrig hunnit. Vet inte om jag kommer hinna klart i tid nu heller. Min plan var att göra minst fem färdiga bilder i veckan. Det har väl gått sådär. Jag har nu två bilder som inte är klara men som börjar närma sig vad som skulle kunna bli klart. Boken kräver 27 bilder och nu är det fyra veckor kvar... tre veckor har redan gått.. Jag hoppas att jag kommer få någon slags power snart som gör att jag producerar fantastiska bilder snabbt. Hoppas kan man ju alltid. Jag undrar hur färdig man måste vara på redovisningen.. skit också.

Stopp

Det flöt på så bra, sedan tog det stopp. Jag tog en paus. Ska försöka igen.

Äntligen

Äntligen är jag igång med mitt arbete på riktigt. Idag hade vi handledning med min grupp. Även att jag visste vad jag skulle göra kändes det bra att sitta ner med gruppen och prata om projektet. Det är roligt att höra de andras tankar och idéer kring temat konflikter. Jag känner att min koppling till konflikter inte är jättetydlig. Min utgångspunkt i arbetet var att jag ville göra en barnbok mer än att jobba med konflikter När jag från början hade tänkt skriva boken själv var tanken att den skulle ta upp en konflikt, men när jag nu illustrerar till min mosters text missade jag den biten. I ock försig handlar boken om en tjej som har en mamma som är alkoholist, vilket inte är helt konfliktfritt. Inte heller är det konfliktfritt att illustrera till någon annans text. Visserligen har jag fått fria händer vad gäller bilderna men jag vill ändå att mostern ska bli nöjd. Jag vet inte hur hon har tänkt sig figurerna i boken när hon skrev den utan gör min egen egen tolkning och hoppas att det blir bra. Detta är en annan sak som jag har tänkt på, att lärarna inte vill att man ska tänka på den färdiga produkten. Men i mitt arbete måste jag göra det eftersom tanken är att det ska bli en bok. Men att jag har en idé om hur jag vill att den ska bli betyder inte att jag inte är fri att ändra mig. Man vet ju aldrig vad som händer under vägen, den kanske inte alls blir som jag tänkt mig.

Att läsa manus

Att läsa manus. Att få idéer. Att se bilder. Att göra bilder.

Moster och rån på Valhalla

Min dag som skulle börja med simning på Valhalla började med att jag inte kunde simma eftersom de blivit rånade och simbassängen däför var stängd. Så istället för att simma gick jag till skolan och hoppades att min moster skulle ha mailat mig. När jag under påsken träffade min moster kom hon med det bra förslaget att vi kunde samarbeta med min barnbok. Hon har nämligen skrivit texter till barnböcker som hon inte publicerat. Därför tänkte vi att jag kan illustrera till någon av hennes texter. Perfekt för mig som har fastnat i mitt arbete på grund av att jag inte kommer på någon rolig historia och roligt och intressant att få samarbeta med min moster. Eftersom det är just att illustrera jag vill göra så känns det mycket roligt att få koncentrera sig på den biten och lämna över skrivandet åt någon annan. Men nu väntar jag alltså på att hon ska maila mig några olika texter så att jag kan välja någon som passar.

projektarbete

Innan jag började med mitt projekt trodde jag att det skulle gå lätt. Jag hade bestämt mig för att göra en barnbok och tänkte att det bara skulle vara att sätta igång med den så skulle allt gå bra. Det var lättare sagt än gjort. Jag har skissat på lite idéer men inte kommit fram till någon historia som jag vill arbeta vidare med. Det är svårt att veta vad barn tycker om att läsa och vad de tycker är roligt. För att göra lite research var jag på biblioteket och läste barnböcker. Där fanns allt möjligt, böcker om djur, fotboll, hår, bajs och blod. Jag vet inte om jag blev så mycket klokare av det, snare mer förvirrad. Som tur är säger Katti att de två första veckorna under vårt arbete är förvirringens tid. Detta gör att jag känner mig ganska avslappnad och tycker att det känns helt okej att vara förvirrad. Så jag tänker ta det ganska lugnt nu i påsk och fundera på historier som kan passa för en barnbok.